Murchinson falls!
Ja det blev två inlägg. Så för den nyfikne så är även inlägget under detta nytt och utspelar sig innan detta. Om man vill läsa allt i kronologisk ordning.
Torsdag morgon steg vi upp tidigt för att bege oss med bilen mot Murchinson falls, Ugandas nationalpark av den större varianten.
I bilen fanns vår chaufför, en man från gbg, 3 belgiska barnmorskor och ett franskt par. Spännande blandning. Den svenska mannen var helt ok, de belgiska tjejerna som tydligen var på någon placering i Rwanda egentligen var allmänt efter och det franska paret lite gulligt och puttinuttigt.
Vi lämnade Kampala och vid lunch hade vi kommit till Masindi där vi lunchade och sen åkte vidare. När vi kom till Murchinson så åkte vi direkt upp till fallen och vandrade runt där med en guide. Helt fantastiska vyer. Och ljudet! På ett ställe sprutade vattnet så det till och med fanns en lite regnbåge man kunde gå igenom. Så himla vackert.
Efteråt åkte vi till campet. Som består av tält, om man inte uppgraderat och bor i ett litet hus. Kiwi och jag var coola och bodde naturligtvis i tält. Två sängar, trångt och mysigt.
Vi fick också veta att det stryker omkring både vårtsvin, babianer och flodhästar där på nätterna. Så lite rädda var vi allt. Dessutom så hade jag naturligtvis druckit så jag blev tvungen att ligga och hålla mig en timme innan jag insåg att jag var tvungen att gå på toa. I mörkret!! Men jag mötte inget konstigt djur, men pulsen var hög.
Fredagen spenderades i bilen, på safari. Först tog man en båt över en av alla små nilen grenar och sen åkte vi runt med bilen och såg det mesta. Dock det här med att vi åkte på big 5. Ett skämt. Geparder finns tydligen inte ens i Murchinson, man TROR att de är på väg tillbaka. Men vi så lejon, på nära håll, så fantastiskt. Elefanter, antiloper i mängder, flodhästar och en massa andra djur. Det kommer bilder på Fb när jag kommer hem. Sen tog man båten tillbaka, åt lunch där vi bodde och på eftermiddagen åkte vi båt på Victoria nile. Ända upp till fallen, tittade på ännu mer djur. Flodhäster i en sån mängd att man inte kunde tro att det var sant. Och vi fick faktiskt se nilkrokodiler!! Så Kiwi var lycklig när vi åkte tillbaka. Trippen vart fantastisk.
Efter det kvällsmat och lite mindra dryck, men jag behöve likförbannat upp och kissa mitt i natten, dokc inga djur den här gången heller. Skönt.
På lördagsmorgonen så fanns det babianer i campet men de var inte så närgångna. Vi åt frukost och begav oss sen på väg hemåt. På vägen stannade vi vid Noshörningsreservatet och gjorde så kallad noshörningstrekking, vi gick alltså runt i skogen med en guide och fick stå 10 meter från en noshörningsmamma som vilade i skuggan med sin bebis!!! Alltså hjärtat slog volter, det var helt otroligt.
Efter det lunchade vi där och sen tog vi bilen hem. Vi som trodde vi skulle vara hemma i Kampala vid 18 blev överraskade när vi var där vid 16 och hemma i Kisaasi redan 16.30. Skönt. Jag började med att ta en dusch och jag misstänker att Kiwi gjorde samma sak på sitt hotell.
Så nu sitter jag och slappar. Får se vad vi orkar med ikväll. Just nu är här högljutt, då Cece har kompisar på besök. De har en ljudnivå som inte finns i Sveirge. Inte ens jag kan uppbåda den, så gnäll inte på mig näst jag pratar högt. ;)
Imon vet jag inte vad som händer, jag måste tvätta lite. Sen på måndag är det bara att traska tillbaka till operation på ortopeden, lycka!!
Puss puss
Torsdag morgon steg vi upp tidigt för att bege oss med bilen mot Murchinson falls, Ugandas nationalpark av den större varianten.
I bilen fanns vår chaufför, en man från gbg, 3 belgiska barnmorskor och ett franskt par. Spännande blandning. Den svenska mannen var helt ok, de belgiska tjejerna som tydligen var på någon placering i Rwanda egentligen var allmänt efter och det franska paret lite gulligt och puttinuttigt.
Vi lämnade Kampala och vid lunch hade vi kommit till Masindi där vi lunchade och sen åkte vidare. När vi kom till Murchinson så åkte vi direkt upp till fallen och vandrade runt där med en guide. Helt fantastiska vyer. Och ljudet! På ett ställe sprutade vattnet så det till och med fanns en lite regnbåge man kunde gå igenom. Så himla vackert.
Efteråt åkte vi till campet. Som består av tält, om man inte uppgraderat och bor i ett litet hus. Kiwi och jag var coola och bodde naturligtvis i tält. Två sängar, trångt och mysigt.
Vi fick också veta att det stryker omkring både vårtsvin, babianer och flodhästar där på nätterna. Så lite rädda var vi allt. Dessutom så hade jag naturligtvis druckit så jag blev tvungen att ligga och hålla mig en timme innan jag insåg att jag var tvungen att gå på toa. I mörkret!! Men jag mötte inget konstigt djur, men pulsen var hög.
Fredagen spenderades i bilen, på safari. Först tog man en båt över en av alla små nilen grenar och sen åkte vi runt med bilen och såg det mesta. Dock det här med att vi åkte på big 5. Ett skämt. Geparder finns tydligen inte ens i Murchinson, man TROR att de är på väg tillbaka. Men vi så lejon, på nära håll, så fantastiskt. Elefanter, antiloper i mängder, flodhästar och en massa andra djur. Det kommer bilder på Fb när jag kommer hem. Sen tog man båten tillbaka, åt lunch där vi bodde och på eftermiddagen åkte vi båt på Victoria nile. Ända upp till fallen, tittade på ännu mer djur. Flodhäster i en sån mängd att man inte kunde tro att det var sant. Och vi fick faktiskt se nilkrokodiler!! Så Kiwi var lycklig när vi åkte tillbaka. Trippen vart fantastisk.
Efter det kvällsmat och lite mindra dryck, men jag behöve likförbannat upp och kissa mitt i natten, dokc inga djur den här gången heller. Skönt.
På lördagsmorgonen så fanns det babianer i campet men de var inte så närgångna. Vi åt frukost och begav oss sen på väg hemåt. På vägen stannade vi vid Noshörningsreservatet och gjorde så kallad noshörningstrekking, vi gick alltså runt i skogen med en guide och fick stå 10 meter från en noshörningsmamma som vilade i skuggan med sin bebis!!! Alltså hjärtat slog volter, det var helt otroligt.
Efter det lunchade vi där och sen tog vi bilen hem. Vi som trodde vi skulle vara hemma i Kampala vid 18 blev överraskade när vi var där vid 16 och hemma i Kisaasi redan 16.30. Skönt. Jag började med att ta en dusch och jag misstänker att Kiwi gjorde samma sak på sitt hotell.
Så nu sitter jag och slappar. Får se vad vi orkar med ikväll. Just nu är här högljutt, då Cece har kompisar på besök. De har en ljudnivå som inte finns i Sveirge. Inte ens jag kan uppbåda den, så gnäll inte på mig näst jag pratar högt. ;)
Imon vet jag inte vad som händer, jag måste tvätta lite. Sen på måndag är det bara att traska tillbaka till operation på ortopeden, lycka!!
Puss puss
Kommentarer
Trackback
