Dålig uppdatering
Jag skyller på att Kiwi underhåller mig och att jag därför inte spenderar särskilt mycket tid vid datorn.
Söndagen spenderades precis som nämndes i tidigare inlägg med att tvätta lite. Jag är så duktig så. Sen begav vi oss in till stan, luffsade runt och sen var det ju sista mötet inför introduction. Känns lite trist att jag varit i Nsambya för sista gången, under den här resan i alla fall. Inne i stan lyckades vi också ta oss till en liten shop, trots att mycket var stängt, och få en kille att till på måndagen fixa Capten America-filmen till oss. Vi ville gå på the Avengers, men Kiwi hade inte sett Capten America.
Måndag är op-dag på ortopeden. LYCKA! Jag fick assistera på operationerna och göra både en incision och sätta dit lite fina suturer. Jag suturerar faktiskt snyggare än de flesta kirurgerna jag träffat här. :) Inte ett dugg självgod eller så. Jag fick till och med trycka i spiken som vi satte i femur för att fixera fraktueren. Minnet sviktade ett tag nu, men sen insåg jag att Kiwi ju varit och hämtat filmen på dagen och att vi tittade på Capten America, åt popcorn och gigantiska muffins här hemma. Mysigt värre.
Tisdag, inte op-dag. Suck. Men jag gick dit för de hade sagt att de skulle ha en jätterond, vilket jag tänkte kunde vara bra. Först skulle de bara ha ett möte. Så klockan 8.20 var jag på plats. I och med att jag vill slippa all trafikstockning. Tjugo i nio kom en av SHO'sen och sa att mötet var inställt, men att kirurgerna bara skulle ha något litet eget möte och sen skulle ronden börja. Så jag fortsatte leka med mobilen och läsa i min akut-ortopedi-bok. Jag hör hur folk kommer och går och pratar om att det där mötet kan ta "flera timmar". Suck. Klockan halv elva gav jag upp och tyckte jag väntat tillräckligt länge. Så då gick jag och fikade. Kiwi kom till Mulago och sen gick vi ner till Fairway och simmade och solade. Jag solade ordentligt visade det sig, en lätt rodnad har spridit sig i ansiktet och på bröstet.
Det är spännande vad man står ut med här nere, jag hade ju aldrig väntat i två timmar i Sverige på en rond att börja. Men här känns det liksom lite okej, afrikansk tid liksom. Surt för ronden kunde varit intressant, även om man aldrig vet om de är bra, ibland är man ju alldeles för många och dessutom så pratar de så tyst att man hör inget alls.
Vi avslutade dagen med att gå på The Avengers på biografen på ett av köpcentrena. Sjukt bra film, helt otrolig upplevelse. Biosalongen var nästan tom, filmen började inte fören efter 30 min och folk droppade liksom in. Man får inte heller ha sin väska med sig in och när jag fick tillbaka min va den blöt, jag vart arg, men människorna som jobbade där har varken pondus, någon servicemind och kan fan inte ens tänka. Vilket slutade med att vi bara gick för de ville inte göra något åt saken. Sån tur att även om utsidan på både mitt block som jag skriver allt från sjukan i och min ortobok var blöta så vart insidan det inte.
Idag har det varit op-dag igen. Min favoritkirurg var inte där men jag hängde med de andra. Alla är ju killar, utom två sköterskor, och alla är så himla trevliga. Vi har skämtat och skrattat som bara den. Fick assistera på en tibia-plattning. Banka och dra. Men fint blev det. De bjöd också på chapatis så jag vart proppmätt när jag skulle träffa Kiwi efter skolan. Blev bara lite frukt till lunch. Sen gick vi ner och provade mina klänningar, den ena måste fixas lite till. Kiwi köpte tre olika tyger och ska också ha tre klänningar. Lite avis på hennes ena tyg, jag har ett med lite lika färger, men hennes vart lite finare. Men men. Mitt ena tyg är så fantastiskt att jag överlever. Skulle jag sy en klänning av varenda snyggt tyg jag hittar här skulle jag ha femhundra klänningar att ta med hem. Kanske inte riktigt rimligt.
Sen åkte vi hem, slängde i oss lite mat för att sen ta min kamera och åka till Ndere centre som ligger bara 1km härifrån och titta på deras traditionella dansuppvisning. Tro inget annat än att trots att jag kollat hemsidan så är det stängt när vi kommer. De öppnar imon! Suck. Det ska vara uppvisning varje onsdag. På torsdagar är det inget så jag fattar inte om det är något imon eller vad. Men jag ska ringa och fråga, har de något imon så går vi på det, annars får vi ringa och hålla tummarna för att de har uppvisning nästa onsdag som ju är min sista onsdagkväll här.
Imon mer operationer, jippi!! Det är så roligt att vara där. Lite konstigt också, de har studenter där från Makerere och jag tror att de går sista året, men det är ändå alltid jag som får scrubba in och assistera. De andra får bara springa tråkiga ärrenden och sådant. Softish. De gillar mig tror jag. Jag ska nog bjuda personalen där på något min sista dag, typ kaka eller en massa godis.
Kan vara så att det då blir Ndere imon eller så tar vi kanske en tur till det ugandiska museet. Verkar spännande. Ska också förbi en av Bananbåtsaffärerna och hämta en present, hoppas det är rätt. Jag har pratat med dem via telefon och då vet man ju aldrig om de fattat allt på det här stället. Lyssna på hälften och svara på hälften av det. Ugandisk vardag.
Känns också absurt att det bara är två veckor kvar, vad händer med tiden!!??
Bara imon och sen på fredag åker vi till Soroti för Doreen's introduction. Kommer hem igen på söndag. När jag är där lär det inte bli någon direkt uppdatering heller, ber om ursäkt i förväg och jag lär inte heller vara nåbar på mobilen, då täckningen där uppe är helt värdelös.
Nu ska jag äta en mango, spela lite MSröj och mest chilla.
Puss puss
Söndagen spenderades precis som nämndes i tidigare inlägg med att tvätta lite. Jag är så duktig så. Sen begav vi oss in till stan, luffsade runt och sen var det ju sista mötet inför introduction. Känns lite trist att jag varit i Nsambya för sista gången, under den här resan i alla fall. Inne i stan lyckades vi också ta oss till en liten shop, trots att mycket var stängt, och få en kille att till på måndagen fixa Capten America-filmen till oss. Vi ville gå på the Avengers, men Kiwi hade inte sett Capten America.
Måndag är op-dag på ortopeden. LYCKA! Jag fick assistera på operationerna och göra både en incision och sätta dit lite fina suturer. Jag suturerar faktiskt snyggare än de flesta kirurgerna jag träffat här. :) Inte ett dugg självgod eller så. Jag fick till och med trycka i spiken som vi satte i femur för att fixera fraktueren. Minnet sviktade ett tag nu, men sen insåg jag att Kiwi ju varit och hämtat filmen på dagen och att vi tittade på Capten America, åt popcorn och gigantiska muffins här hemma. Mysigt värre.
Tisdag, inte op-dag. Suck. Men jag gick dit för de hade sagt att de skulle ha en jätterond, vilket jag tänkte kunde vara bra. Först skulle de bara ha ett möte. Så klockan 8.20 var jag på plats. I och med att jag vill slippa all trafikstockning. Tjugo i nio kom en av SHO'sen och sa att mötet var inställt, men att kirurgerna bara skulle ha något litet eget möte och sen skulle ronden börja. Så jag fortsatte leka med mobilen och läsa i min akut-ortopedi-bok. Jag hör hur folk kommer och går och pratar om att det där mötet kan ta "flera timmar". Suck. Klockan halv elva gav jag upp och tyckte jag väntat tillräckligt länge. Så då gick jag och fikade. Kiwi kom till Mulago och sen gick vi ner till Fairway och simmade och solade. Jag solade ordentligt visade det sig, en lätt rodnad har spridit sig i ansiktet och på bröstet.
Det är spännande vad man står ut med här nere, jag hade ju aldrig väntat i två timmar i Sverige på en rond att börja. Men här känns det liksom lite okej, afrikansk tid liksom. Surt för ronden kunde varit intressant, även om man aldrig vet om de är bra, ibland är man ju alldeles för många och dessutom så pratar de så tyst att man hör inget alls.
Vi avslutade dagen med att gå på The Avengers på biografen på ett av köpcentrena. Sjukt bra film, helt otrolig upplevelse. Biosalongen var nästan tom, filmen började inte fören efter 30 min och folk droppade liksom in. Man får inte heller ha sin väska med sig in och när jag fick tillbaka min va den blöt, jag vart arg, men människorna som jobbade där har varken pondus, någon servicemind och kan fan inte ens tänka. Vilket slutade med att vi bara gick för de ville inte göra något åt saken. Sån tur att även om utsidan på både mitt block som jag skriver allt från sjukan i och min ortobok var blöta så vart insidan det inte.
Idag har det varit op-dag igen. Min favoritkirurg var inte där men jag hängde med de andra. Alla är ju killar, utom två sköterskor, och alla är så himla trevliga. Vi har skämtat och skrattat som bara den. Fick assistera på en tibia-plattning. Banka och dra. Men fint blev det. De bjöd också på chapatis så jag vart proppmätt när jag skulle träffa Kiwi efter skolan. Blev bara lite frukt till lunch. Sen gick vi ner och provade mina klänningar, den ena måste fixas lite till. Kiwi köpte tre olika tyger och ska också ha tre klänningar. Lite avis på hennes ena tyg, jag har ett med lite lika färger, men hennes vart lite finare. Men men. Mitt ena tyg är så fantastiskt att jag överlever. Skulle jag sy en klänning av varenda snyggt tyg jag hittar här skulle jag ha femhundra klänningar att ta med hem. Kanske inte riktigt rimligt.
Sen åkte vi hem, slängde i oss lite mat för att sen ta min kamera och åka till Ndere centre som ligger bara 1km härifrån och titta på deras traditionella dansuppvisning. Tro inget annat än att trots att jag kollat hemsidan så är det stängt när vi kommer. De öppnar imon! Suck. Det ska vara uppvisning varje onsdag. På torsdagar är det inget så jag fattar inte om det är något imon eller vad. Men jag ska ringa och fråga, har de något imon så går vi på det, annars får vi ringa och hålla tummarna för att de har uppvisning nästa onsdag som ju är min sista onsdagkväll här.
Imon mer operationer, jippi!! Det är så roligt att vara där. Lite konstigt också, de har studenter där från Makerere och jag tror att de går sista året, men det är ändå alltid jag som får scrubba in och assistera. De andra får bara springa tråkiga ärrenden och sådant. Softish. De gillar mig tror jag. Jag ska nog bjuda personalen där på något min sista dag, typ kaka eller en massa godis.
Kan vara så att det då blir Ndere imon eller så tar vi kanske en tur till det ugandiska museet. Verkar spännande. Ska också förbi en av Bananbåtsaffärerna och hämta en present, hoppas det är rätt. Jag har pratat med dem via telefon och då vet man ju aldrig om de fattat allt på det här stället. Lyssna på hälften och svara på hälften av det. Ugandisk vardag.
Känns också absurt att det bara är två veckor kvar, vad händer med tiden!!??
Bara imon och sen på fredag åker vi till Soroti för Doreen's introduction. Kommer hem igen på söndag. När jag är där lär det inte bli någon direkt uppdatering heller, ber om ursäkt i förväg och jag lär inte heller vara nåbar på mobilen, då täckningen där uppe är helt värdelös.
Nu ska jag äta en mango, spela lite MSröj och mest chilla.
Puss puss
Kommentarer
Trackback
