Snart överlevt en vecka och insett att nästa blir nog bättre..
Denna veckan har minst sagt varit omvälvande. Ändringar hit och dit, att försöka vänja sig vid att det inte finns någon organisation och plan, svårt för mig som gillar att planera saker upp över öronen.
Pratade kort med Susan idag om att läsa radiologi den där veckan som är tom. Det ska gå sa hon, och var jättetrevlig. Efter att ha tittat på alla dåliga slätröntgenbilder denna veckan känner jag att om jag ska vara på orto, så kan det vara bra att ha varit där en vända innan, så jag vet vad jag ser.
Idag fick vi i alla fall presentera vår patient för specialisten, trots att jag körde på svensksätt, så verkade han rätt nöjd. Dock fick vi en uppläxning om hur man undersöker lungorna. Till viss del har han rätt, men en del kändes lite väl extremt och skulle inte hålla i Sverige. Det gav dessutom inte mer än vad vår rutinundersökning av lungorna gjorde.
Sen smet vi med en internship doktor. Hon är trevlig och förklarar och undersöker, kändes toppen. Så nu har jag känt en lever som var ungefär en handflata nedom revbensbågen och som gick över fem cm på vänster sidan. En mjälte som slutade någonstans vid naveln och förmodligen är stor som en fotboll. Absurt. Vi fick också vara med och blodgruppera, lite teori från utbildningen sitter allt kvar, jag var snabb på att inse vilket blod den lilla anemiska flickan kunde ta emot! Score!!
På eftermiddagen skulle vi på en clinical session, men utan att någon sagt något och vi som letade efter den, så visade det sig att den var inställd. Susan visste det. Suck. Men de sa att de skulle försöka ordna en nästa vecka. Så vi gick tillbaka till avdelningen, där fanns bara en student, som rekommenderade oss att gå till akuten om vi ville undersöka barn. Så vi traskade dit. Läkaren där var toppen!!! Han letade patienter där mamman kunde engelska och gick igenom dem med oss och hjälpte till med inskrivning och recept. Äntligen lite riktig action. Det känns ännu bättre med tanke på att det är dit vi ska nästa vecka!! Jippi!!!
Nu är jag hemma. Skönt. Själv. Lite trist. Har ätit en halv avokado, den var typ större än mig. Jag lovar! Sen blev det en peanutbutter-jelly sandwish. :) Cece's mormor har gjort jordnöttssmöret, som är helt fantastiskt. Love it! Köpte också två mangofrukter på vägen, men de är lite omogna, det var de enda som fanns och jag tänkte att de nog kan mogna hemma, hoppas det. Provade den ena lite, men den är lite i strävaste laget. Har också satt i mig lite rostade majskorn, torkade, rostade bananer och några sesamfrönskakor. Haha. Svullo. Är sugen på te, men det är för varmt.
Imon blir sista dagen på Stanfield ward. Skönt. Hoppas det kommer gå bra att få pappren påskrivna. De är så konstiga, hur tänkte KI? Inte alls...
På kvällen blir det basketmatch med Cece. På lördag ska jag och Cissi fotografera campus och sen leta upp en pool och bara ligga och slappa. Snabb vända hem och på kvällen är tanken att vi ska ut, i alla fall jag och Cece, men Cissi får följa med om hon vill. På söndag ska jag med på något möte som har med brudparet vars introdkution jag var på förra helgen att göra. Spännande.
Fullrulle, skönt. Så slipper jag sitta och tycka att saker går långsamt. :) Rastlösa apan!
Puss
Pratade kort med Susan idag om att läsa radiologi den där veckan som är tom. Det ska gå sa hon, och var jättetrevlig. Efter att ha tittat på alla dåliga slätröntgenbilder denna veckan känner jag att om jag ska vara på orto, så kan det vara bra att ha varit där en vända innan, så jag vet vad jag ser.
Idag fick vi i alla fall presentera vår patient för specialisten, trots att jag körde på svensksätt, så verkade han rätt nöjd. Dock fick vi en uppläxning om hur man undersöker lungorna. Till viss del har han rätt, men en del kändes lite väl extremt och skulle inte hålla i Sverige. Det gav dessutom inte mer än vad vår rutinundersökning av lungorna gjorde.
Sen smet vi med en internship doktor. Hon är trevlig och förklarar och undersöker, kändes toppen. Så nu har jag känt en lever som var ungefär en handflata nedom revbensbågen och som gick över fem cm på vänster sidan. En mjälte som slutade någonstans vid naveln och förmodligen är stor som en fotboll. Absurt. Vi fick också vara med och blodgruppera, lite teori från utbildningen sitter allt kvar, jag var snabb på att inse vilket blod den lilla anemiska flickan kunde ta emot! Score!!
På eftermiddagen skulle vi på en clinical session, men utan att någon sagt något och vi som letade efter den, så visade det sig att den var inställd. Susan visste det. Suck. Men de sa att de skulle försöka ordna en nästa vecka. Så vi gick tillbaka till avdelningen, där fanns bara en student, som rekommenderade oss att gå till akuten om vi ville undersöka barn. Så vi traskade dit. Läkaren där var toppen!!! Han letade patienter där mamman kunde engelska och gick igenom dem med oss och hjälpte till med inskrivning och recept. Äntligen lite riktig action. Det känns ännu bättre med tanke på att det är dit vi ska nästa vecka!! Jippi!!!
Nu är jag hemma. Skönt. Själv. Lite trist. Har ätit en halv avokado, den var typ större än mig. Jag lovar! Sen blev det en peanutbutter-jelly sandwish. :) Cece's mormor har gjort jordnöttssmöret, som är helt fantastiskt. Love it! Köpte också två mangofrukter på vägen, men de är lite omogna, det var de enda som fanns och jag tänkte att de nog kan mogna hemma, hoppas det. Provade den ena lite, men den är lite i strävaste laget. Har också satt i mig lite rostade majskorn, torkade, rostade bananer och några sesamfrönskakor. Haha. Svullo. Är sugen på te, men det är för varmt.
Imon blir sista dagen på Stanfield ward. Skönt. Hoppas det kommer gå bra att få pappren påskrivna. De är så konstiga, hur tänkte KI? Inte alls...
På kvällen blir det basketmatch med Cece. På lördag ska jag och Cissi fotografera campus och sen leta upp en pool och bara ligga och slappa. Snabb vända hem och på kvällen är tanken att vi ska ut, i alla fall jag och Cece, men Cissi får följa med om hon vill. På söndag ska jag med på något möte som har med brudparet vars introdkution jag var på förra helgen att göra. Spännande.
Fullrulle, skönt. Så slipper jag sitta och tycka att saker går långsamt. :) Rastlösa apan!
Puss
Kommentarer
Trackback
