Mänskligt värde
Vi rockar vidare på Mulago. Idag tog vi en egen patient och pratade med den, eller tja, via en ugandisk student. Hon försökte styra vårt samtal så att vi tog likadan anamnes som de gör, vilket vi egentligen ville undvika. Vi ville hellre köra på svenskt vis, det är så svårt att komma ihåg allt de frågar om. För man förstår inte varför.
Vi skulle redovisat patienten på ronden, men när vi hunnit med en och en halv patient så bröt de vår rond, för att vi skulle gå med en av de kvinnliga specialisterna och titta på lite specialfall, typ en jätterond.
Visserligen intressant så länge man hör vad de säger, men lite segt då vi är pep på att köra igång med lite mer praktiska saker än att dskutera vad man ska fråga i anamnesen.
Det blir nog lite så i och med att vi jobbat som underläkare och nu dessutom går men fjärdeårsstudenter, som typ precis börjat vara på klinik.
Den stora ronden fortsatte och tillslut, efter att ha sett olika syndrom och mera mässling, så smet vi för att ta lunch. Detta innebar att vi aldrig redovisade vår patient på någon rond. Oklart om hur det blir imon. När vi gick försökte vi förklara för specialisten att vi ville göra mer praktiska saker och att det krävs av KI för att vi ska bli godkända. Han förklarade att det blir mer, imon, då kan vi ta en patient och prata med och undersöka. Suck. Cecilia och jag vill ju sätta nålar, dränage och sonder mm. Han verkade inte fatta det.
På eftermiddagen gick vi med en internship läkare, han är jättesnäll och bra. Går man med honom så blir det en kort genomgång och förklaring och vi fick se när de aspirerade något konstigt ur en sond, oklart vad. Vi tänker att vi nog ska försöka gå med honom imon också, och skippa att gå med studenterna på deras rond, får se om det går.
Imon är det också någon Clinical Session för oss mellan ett och tre. Spännande. Fiona sa att man fick komma bara lite om man ville och gå om man inte tyckte att det var något att ha. Hejja!! En vettig ugandier på Mulago!! Så dit tar vi en tripp imon om inte avdelningen överraskar med något otroligt.
Jag har nu också lyckats ta mig hela vägen hem, åkt taxi till Kisaasi och gått hela vägen från taxistoppet. Tjoho!! Det gick superbra, ingen försökte ens lura mig på cash idag i taxin. Inte för att det skulle vara hela världen om de tog någon krona mer än de 4kr som det kostade att åka hem. Det du SL!
Cece är på väg hem och vi ska försöka ta en liten joggingrunda. Undra hur långt jag orkar i den här värmen?! Tio meter? Haha. Vi får väl se, det bli i alla fall skönt. Särskilt efter dagen som även innehöll absurda moment där man håller barn stenhårt när man ska sticka dem och inte riktigt bryr sig om människors rätt till sin egen kropp och andra saker. Mänskligt värde skulle vara intressant att diskutera med studenterna här, men säkert inte möjligt. Deras synsätt är nog inte alls som vårt känns det som. Trotts att en specialist varit i Sverige och när vi är i närheten försöker hålla upp någon fasad av att det är lite som hemma i Sverige här nere. Vilket är så långt ifrån sant som det kan bli.
Puss puss
Vi skulle redovisat patienten på ronden, men när vi hunnit med en och en halv patient så bröt de vår rond, för att vi skulle gå med en av de kvinnliga specialisterna och titta på lite specialfall, typ en jätterond.
Visserligen intressant så länge man hör vad de säger, men lite segt då vi är pep på att köra igång med lite mer praktiska saker än att dskutera vad man ska fråga i anamnesen.
Det blir nog lite så i och med att vi jobbat som underläkare och nu dessutom går men fjärdeårsstudenter, som typ precis börjat vara på klinik.
Den stora ronden fortsatte och tillslut, efter att ha sett olika syndrom och mera mässling, så smet vi för att ta lunch. Detta innebar att vi aldrig redovisade vår patient på någon rond. Oklart om hur det blir imon. När vi gick försökte vi förklara för specialisten att vi ville göra mer praktiska saker och att det krävs av KI för att vi ska bli godkända. Han förklarade att det blir mer, imon, då kan vi ta en patient och prata med och undersöka. Suck. Cecilia och jag vill ju sätta nålar, dränage och sonder mm. Han verkade inte fatta det.
På eftermiddagen gick vi med en internship läkare, han är jättesnäll och bra. Går man med honom så blir det en kort genomgång och förklaring och vi fick se när de aspirerade något konstigt ur en sond, oklart vad. Vi tänker att vi nog ska försöka gå med honom imon också, och skippa att gå med studenterna på deras rond, får se om det går.
Imon är det också någon Clinical Session för oss mellan ett och tre. Spännande. Fiona sa att man fick komma bara lite om man ville och gå om man inte tyckte att det var något att ha. Hejja!! En vettig ugandier på Mulago!! Så dit tar vi en tripp imon om inte avdelningen överraskar med något otroligt.
Jag har nu också lyckats ta mig hela vägen hem, åkt taxi till Kisaasi och gått hela vägen från taxistoppet. Tjoho!! Det gick superbra, ingen försökte ens lura mig på cash idag i taxin. Inte för att det skulle vara hela världen om de tog någon krona mer än de 4kr som det kostade att åka hem. Det du SL!
Cece är på väg hem och vi ska försöka ta en liten joggingrunda. Undra hur långt jag orkar i den här värmen?! Tio meter? Haha. Vi får väl se, det bli i alla fall skönt. Särskilt efter dagen som även innehöll absurda moment där man håller barn stenhårt när man ska sticka dem och inte riktigt bryr sig om människors rätt till sin egen kropp och andra saker. Mänskligt värde skulle vara intressant att diskutera med studenterna här, men säkert inte möjligt. Deras synsätt är nog inte alls som vårt känns det som. Trotts att en specialist varit i Sverige och när vi är i närheten försöker hålla upp någon fasad av att det är lite som hemma i Sverige här nere. Vilket är så långt ifrån sant som det kan bli.
Puss puss
Kommentarer
Trackback
