Första dagarna
Jupp jag har överlevt, kommit fram hel och detta känns bra.
Flygtrippen var lång och kanske inte den roligaste, sjukt lång mellanlandning i Qatar, men men. Vi kom fram hela och det gjorde bagaget med. Cece hämtade oss på flygplatsen tillsammans med sin vännina Pam. De tog oss till Kampala, runt en vända och sedan plockade vi upp Pam's två underbara barn på skolan och åkte hem till Cece för att äta. En fantastisk start.
Dagen efter så var vi en vända på stan i ett försök att fixa ett telefonkort och ta ut lite pengar. Telefonkortet fick dock vänta och vi åkte till Cece's farbror för att sedan åka vidare på ett "Introduktionsparty" inför ett bröllop. Andra dagen här, absurt. Så nu har jag träffat Anna's andra familj och under introduktionen blev jag till och med presenterad som en i familjen, dvs de la till sitt efternamn efter mitt. Otroligt trevligt. Jag provade det mesta av maten, så pass att jag inte är säker på vad som smakade vad till slut.
Idag har jag äntligen fixat ett telefonkort, och är nu nåbar! Jag har också fått låna ett modem av Cece och kan använda min dator och internet. Sjukt skönt.
Vi har också hunnit vandra en liten vända på universitetets campus, på stan och även på sjukhuset. Där vi också passade på att hälsa på en släkting, underlig känsla. Och jag va dessutom inte kläss för att gå på ett sjukhus, korta shorts!! Vita bleka ben, herre gud. :)
Vi träffade också Cece's kusin som pluggat till läkare och gör motsvarigeheten till AT nu.
Men imon börjar det på riktigt. Jag är lite nervös över det här med att åka taxibussarna helt själv. Jag ska komma på, ska lyckas ta mig av och ibland mellan olika för att byta. Men det ska nog gå bra, ska få en lapp med alla spännande namn och Cece har talat om vad det ska kosta, så att de inte lurar den vita knäppisen. Rundvandring kl.8.30 imon, sen får vi se. Det verkar oklart med vilka tider man ska vara där och en del verkar komma vid 9 och gå hem vid 13, lite som det passar. Spännande blir det i alla fall. Och sjukt varmt då jag ska ha långbyxor, skjorta och rock på mig. Jag kommer nog dö, då jag fortfarande inte riktigt vant mig vid värmen och tycket det räcker med linne och trosor egentligen.
Om ni undrar något eller vill ha mitt nummer så skriv en kommentar eller skicka ett mail på fb.
Pussar och kramar till alla i Sverige.
Flygtrippen var lång och kanske inte den roligaste, sjukt lång mellanlandning i Qatar, men men. Vi kom fram hela och det gjorde bagaget med. Cece hämtade oss på flygplatsen tillsammans med sin vännina Pam. De tog oss till Kampala, runt en vända och sedan plockade vi upp Pam's två underbara barn på skolan och åkte hem till Cece för att äta. En fantastisk start.
Dagen efter så var vi en vända på stan i ett försök att fixa ett telefonkort och ta ut lite pengar. Telefonkortet fick dock vänta och vi åkte till Cece's farbror för att sedan åka vidare på ett "Introduktionsparty" inför ett bröllop. Andra dagen här, absurt. Så nu har jag träffat Anna's andra familj och under introduktionen blev jag till och med presenterad som en i familjen, dvs de la till sitt efternamn efter mitt. Otroligt trevligt. Jag provade det mesta av maten, så pass att jag inte är säker på vad som smakade vad till slut.
Idag har jag äntligen fixat ett telefonkort, och är nu nåbar! Jag har också fått låna ett modem av Cece och kan använda min dator och internet. Sjukt skönt.
Vi har också hunnit vandra en liten vända på universitetets campus, på stan och även på sjukhuset. Där vi också passade på att hälsa på en släkting, underlig känsla. Och jag va dessutom inte kläss för att gå på ett sjukhus, korta shorts!! Vita bleka ben, herre gud. :)
Vi träffade också Cece's kusin som pluggat till läkare och gör motsvarigeheten till AT nu.
Men imon börjar det på riktigt. Jag är lite nervös över det här med att åka taxibussarna helt själv. Jag ska komma på, ska lyckas ta mig av och ibland mellan olika för att byta. Men det ska nog gå bra, ska få en lapp med alla spännande namn och Cece har talat om vad det ska kosta, så att de inte lurar den vita knäppisen. Rundvandring kl.8.30 imon, sen får vi se. Det verkar oklart med vilka tider man ska vara där och en del verkar komma vid 9 och gå hem vid 13, lite som det passar. Spännande blir det i alla fall. Och sjukt varmt då jag ska ha långbyxor, skjorta och rock på mig. Jag kommer nog dö, då jag fortfarande inte riktigt vant mig vid värmen och tycket det räcker med linne och trosor egentligen.
Om ni undrar något eller vill ha mitt nummer så skriv en kommentar eller skicka ett mail på fb.
Pussar och kramar till alla i Sverige.
Kommentarer
Trackback
