Sista dagen på infektion
Jupp, jag tar faktiskt ledigt imon. Känner att det varit lite för rörigt och inte så givande när de ugandiska studenterna är där. Plus att jag ju faktiskt varit där mer än någon annan utbytesstudent den här terminen. Man får vara borta lite som man vill, men jag är faktiskt här för att se och lära.
Dagen började lite kaotiskt, jag kom och fick ta blodtryck på en kvinna som inte så ut att må så bra. 180/90, inte världens bästa direkt. Snabb, stark puls. Takypne och bradypne om vartannat. För icke insatta så hade hon alltså jättehögt blodtryck, hjärtat jobbade som en galning och hon växlade mellan att andas snabbt och långsamt. Inklämning av hjärnstammen, dvs slutet.
De hade gjort en LP igår, tagit ryggmärgsvätskeprov för att se om hon hade inflammation i hjärnan, det kom tillbaka negativt. De såg också att hon hade högt tryck då de tog provet för det droppade med sådan fart. När jag gluttade i min bok så hittade jag det som jag misstänkte. Om patienten har misstänkt högt tryck inne i huvudet och dessutom något form av nerurologiskt bortfall, typ hängande mungipa, som patienten faktiskt hade igår. Så är det KONTRAINDICERAT att göra en LP. Ändå gjordes den. Och idag dog hon när hjärnstammen sakta gled ner i ryggmärgskanalen och andningcentrum klämdes sönder. Dödförklarad av mig strax innan tio idag på morgonen. Afrika är Afrika, vilket det bevisat ännu en gång.
Dagen fortsatte lite bättre, provtagningar, biopsier och medicinering. Fortfarande kunde de inte säga om den ena kvinnan på avdelningen hade mässling eller en läkemedelsreaktion, Steven Johnsons syndrom. Men det gjorde inte så mycket för hon var så bra att hon kunde skrivas ut och då kunde hon ju ändå inte smitta någon annan patient med mässlingen. Bra va?!
Internen Joshua skrev på mitt papper, jag fick betyg A, vilket är det bästa. Han sa att han tyckte det var tråkigt att jag inte skulle komma tillbaka efter påsk. Lite kände jag också så. Men jag hoppas att obstetriken har något nytt spännande att erbjuda och att vi inte blir totalt utelämnade där.
Tog taxin hem. Ström lite om vartannat. Synd att min dator har ett batteri som är kortare än min stubin. Det finns typ inte. Men nu har vi i alla fall ström igen.
Ska försöka städa och fixa lite, imon blir det lite shopping, ta ut lite pengar inför påsk och packning innan vi åker på kvällen. Mot Amuria och Cece's hemby. Spännande.
Igår lyckades vi köpa två klänningar och ett par sandaler till mig på en marknad i stan. Soft. Så nu har jag något vettigt att ha på min i påsk. Så folk slipper skämmas över den vitröda svensken. Jag har också fått leveransen från Sverige. Räkost på tub till mig, som jag ännu inte vågat öppna för att jag misstänker att jag kommer bli tokig när den väl tar slut. Lite kursböcker och skönlitterära verk. Även lite saker till kliniska placeringarna och en potatisskalare i present till Cece, det finns typ inte här. Man skalar med en stor kniv, vilket innebär att halva potatisen går åt och man nästan skär sig.
Ha jag glömde ju nästan den största nyheten! Det bli AT i Mora gott folk. Börjar den 1 november och tutar och kör i 21 månader. Så om någon har något boende på lur där uppe eller känner någon som kanske kan ha en aning så är man välkommen att langa ett mail till mig. Känns skönt för mitt organiserade lätt muppiga sinne att faktiskt ha en plan för vad som händer när jag kommer hem. Det bli vik fram till AT-starten och förhoppningsvis någon veckas ledigheter direkt innan starten. Hoppas på lite weekends på trevliga varma platser eller vackra huvudstäder i Europa. Saknat dem sen tågluffen.
Nähä, om jag nu skulle göra något annat. Eller ta tillfället i akt och titta på ett avsnitt av en serie nu när jag har ström. Man vet ju aldrig hur länge den stannar. Vi får hålla tummarna. Undra hur det fungerar i Amuria??
Puss på er!!
Dagen började lite kaotiskt, jag kom och fick ta blodtryck på en kvinna som inte så ut att må så bra. 180/90, inte världens bästa direkt. Snabb, stark puls. Takypne och bradypne om vartannat. För icke insatta så hade hon alltså jättehögt blodtryck, hjärtat jobbade som en galning och hon växlade mellan att andas snabbt och långsamt. Inklämning av hjärnstammen, dvs slutet.
De hade gjort en LP igår, tagit ryggmärgsvätskeprov för att se om hon hade inflammation i hjärnan, det kom tillbaka negativt. De såg också att hon hade högt tryck då de tog provet för det droppade med sådan fart. När jag gluttade i min bok så hittade jag det som jag misstänkte. Om patienten har misstänkt högt tryck inne i huvudet och dessutom något form av nerurologiskt bortfall, typ hängande mungipa, som patienten faktiskt hade igår. Så är det KONTRAINDICERAT att göra en LP. Ändå gjordes den. Och idag dog hon när hjärnstammen sakta gled ner i ryggmärgskanalen och andningcentrum klämdes sönder. Dödförklarad av mig strax innan tio idag på morgonen. Afrika är Afrika, vilket det bevisat ännu en gång.
Dagen fortsatte lite bättre, provtagningar, biopsier och medicinering. Fortfarande kunde de inte säga om den ena kvinnan på avdelningen hade mässling eller en läkemedelsreaktion, Steven Johnsons syndrom. Men det gjorde inte så mycket för hon var så bra att hon kunde skrivas ut och då kunde hon ju ändå inte smitta någon annan patient med mässlingen. Bra va?!
Internen Joshua skrev på mitt papper, jag fick betyg A, vilket är det bästa. Han sa att han tyckte det var tråkigt att jag inte skulle komma tillbaka efter påsk. Lite kände jag också så. Men jag hoppas att obstetriken har något nytt spännande att erbjuda och att vi inte blir totalt utelämnade där.
Tog taxin hem. Ström lite om vartannat. Synd att min dator har ett batteri som är kortare än min stubin. Det finns typ inte. Men nu har vi i alla fall ström igen.
Ska försöka städa och fixa lite, imon blir det lite shopping, ta ut lite pengar inför påsk och packning innan vi åker på kvällen. Mot Amuria och Cece's hemby. Spännande.
Igår lyckades vi köpa två klänningar och ett par sandaler till mig på en marknad i stan. Soft. Så nu har jag något vettigt att ha på min i påsk. Så folk slipper skämmas över den vitröda svensken. Jag har också fått leveransen från Sverige. Räkost på tub till mig, som jag ännu inte vågat öppna för att jag misstänker att jag kommer bli tokig när den väl tar slut. Lite kursböcker och skönlitterära verk. Även lite saker till kliniska placeringarna och en potatisskalare i present till Cece, det finns typ inte här. Man skalar med en stor kniv, vilket innebär att halva potatisen går åt och man nästan skär sig.
Ha jag glömde ju nästan den största nyheten! Det bli AT i Mora gott folk. Börjar den 1 november och tutar och kör i 21 månader. Så om någon har något boende på lur där uppe eller känner någon som kanske kan ha en aning så är man välkommen att langa ett mail till mig. Känns skönt för mitt organiserade lätt muppiga sinne att faktiskt ha en plan för vad som händer när jag kommer hem. Det bli vik fram till AT-starten och förhoppningsvis någon veckas ledigheter direkt innan starten. Hoppas på lite weekends på trevliga varma platser eller vackra huvudstäder i Europa. Saknat dem sen tågluffen.
Nähä, om jag nu skulle göra något annat. Eller ta tillfället i akt och titta på ett avsnitt av en serie nu när jag har ström. Man vet ju aldrig hur länge den stannar. Vi får hålla tummarna. Undra hur det fungerar i Amuria??
Puss på er!!
Kommentarer
Trackback
