Barn och fostervatten
Japp. Dagen började med att vi insåg att det var en riktig lektion om schistosomiasis, inte som den förra vi gick på som hölls av studenter. Så vi började dagen där. Helt ok. Bra powerpoint och bra upplägg för oss västerlänningar.
Sen traskade vi till förlossningen. Där hände ingenting, det var absurt lugnt. Bara en liten nyfödd bebis i ett hörn som pep till lite då och då. Efter 30 minuter dök en läkare upp och meddelade att de skulle ha rond, tiptop tänkte vi och hakade på. Den var faktiskt helt ok. De undersökte varje kvinna på avdelningen och gjorde upp en plan. Dock fick inte vi undersöka så det var ju lite synd. Efter ronden så försvann läkaren och vi förstod inte riktigt hur eller vem som skulle hålla koll på att en del kvinnor skulle undersökas igen om fyra timmar. Den fantastiska ugandiska organisationen.
Det blev så där öde tomt igen och vi traskade ut till intaget den sista timmen innan lunch. Här fick vi faktiskt kolla en patient precis som riktiga doktorer, jippi. Ta blodtryck, försöka lista ut åt vilket håll bebisen låg och göra en vaginal undersökning. Jag lyckades känna rätt. Men om det bara var hittepå eller om jag faktiskt kände något låte jag vara osagt. Det är så förbaskat svårt, men doktorn sa att hon var 4 cm öppen, och det var det jag själv hade gissat på.
Därefter lunchade vi med Kenneth, Anthony kunde inte komma ifrån. Vi får luncha en annan dag och jag fick meddela att jag nog inte har råd att åka och kolla på gorillor. Det hade varit så fantastiskt men jag vet liksom inte hur jag ska få pengarna att räcka och om det kanske är mer värt att åka på ett lite billigare safari och sen ta gorillorna när jag jobbat ett tag. För tillbaka till Uganda kommer jag ju åka. Den saken är jag säker på.
Efter lunch fortsatte vi på förlossningen. Jag och en amerikansk student gick fram för att hjälpa en barnmorska med en förlossning. Jag är på väg mot fickan för att ta upp vantar, tänker att jag borde ta mitt förkläde först och då ser jag fostervattnet komma som en fontän när hinnorna spricker. Jupp jag fick det på mig. Tack och lov bara på byxorna och möjligen någon droppe på tröjan. Det torkar och jag hade ju scrubs. Så nu ligger det i blöt i väntan på att jag tappert ska försöka tvätta dem halva natten. Jag är så dålig på att tvätta för hand.
Jag fortsatte att haka på den barnmorskan, som visade sig vara en student faktiskt. Men hon var trevligt och helt ok att gå med. Så det blev ytterligare en bebis inom kort. Jag fick knyta av navelsträngen och klippa. Väga bebisar och bära runt på de söta små varelserna.
Precis innan jag gick hann vi med att dra igång en omföderska som fick tvillingar förra gången och vi kunde först inte fatta om hon hade tvillingar nu också enligt journalen eller ej. Man hade inte gjort någon "scan". Men om jag får säga mitt så efter att ha känt på den magen och sett ett huvud på väg ut, så fanns där i alla fall mer än en bebis i magen på den mamman. Tyvärr fick jag gå innan de tagit sig ut, kanske tur då hon nog skulle bli tvungen att klippas eller spricka så pass att jag inte ens vill tänka på det.
Väl ute och på väg mot en taxi in till stan för att ta måtten till min och Kiwi's gomeser till Doreen's introduction, så ringer Cece och meddelar att jag kan åka hem istället, vi tar det på fredag eller lördag. Tydligen så hade Precious kusin, som skulle ta måtten så fullt upp i butiken att hon inte kunde springa ifrån och hämta mig och de trodde inte att det skulle vara så lätt för mig att hitta dit själv och att ta mig dit helt själv. Snällt. Jag är inte jätte pep på att irra runt i Kampala. Så jag köpte två gröna paprikor - 3kr, en avokado - 1,5kr, en hög små bananer - 6kr och en vattenmelon - 12kr. Helt ok.
Nu är jag hemma och surar över att min mobil inte vill ta emot sms från 3. Men lite glad för att vi har ström och jag har fått en del svar om gorillor, safari och rafting. Allt verkar möjligt. Det handlar bara om kostnaderna nu känns det som.
Puss på er, imon blir det tillbaka till de små mammorna och barnen och en simtur på em mest troligen. Kanske rentav bio på kvällen. Och där fick jag för att jag var glad över strömmen, den gick.
Pusssss
Sen traskade vi till förlossningen. Där hände ingenting, det var absurt lugnt. Bara en liten nyfödd bebis i ett hörn som pep till lite då och då. Efter 30 minuter dök en läkare upp och meddelade att de skulle ha rond, tiptop tänkte vi och hakade på. Den var faktiskt helt ok. De undersökte varje kvinna på avdelningen och gjorde upp en plan. Dock fick inte vi undersöka så det var ju lite synd. Efter ronden så försvann läkaren och vi förstod inte riktigt hur eller vem som skulle hålla koll på att en del kvinnor skulle undersökas igen om fyra timmar. Den fantastiska ugandiska organisationen.
Det blev så där öde tomt igen och vi traskade ut till intaget den sista timmen innan lunch. Här fick vi faktiskt kolla en patient precis som riktiga doktorer, jippi. Ta blodtryck, försöka lista ut åt vilket håll bebisen låg och göra en vaginal undersökning. Jag lyckades känna rätt. Men om det bara var hittepå eller om jag faktiskt kände något låte jag vara osagt. Det är så förbaskat svårt, men doktorn sa att hon var 4 cm öppen, och det var det jag själv hade gissat på.
Därefter lunchade vi med Kenneth, Anthony kunde inte komma ifrån. Vi får luncha en annan dag och jag fick meddela att jag nog inte har råd att åka och kolla på gorillor. Det hade varit så fantastiskt men jag vet liksom inte hur jag ska få pengarna att räcka och om det kanske är mer värt att åka på ett lite billigare safari och sen ta gorillorna när jag jobbat ett tag. För tillbaka till Uganda kommer jag ju åka. Den saken är jag säker på.
Efter lunch fortsatte vi på förlossningen. Jag och en amerikansk student gick fram för att hjälpa en barnmorska med en förlossning. Jag är på väg mot fickan för att ta upp vantar, tänker att jag borde ta mitt förkläde först och då ser jag fostervattnet komma som en fontän när hinnorna spricker. Jupp jag fick det på mig. Tack och lov bara på byxorna och möjligen någon droppe på tröjan. Det torkar och jag hade ju scrubs. Så nu ligger det i blöt i väntan på att jag tappert ska försöka tvätta dem halva natten. Jag är så dålig på att tvätta för hand.
Jag fortsatte att haka på den barnmorskan, som visade sig vara en student faktiskt. Men hon var trevligt och helt ok att gå med. Så det blev ytterligare en bebis inom kort. Jag fick knyta av navelsträngen och klippa. Väga bebisar och bära runt på de söta små varelserna.
Precis innan jag gick hann vi med att dra igång en omföderska som fick tvillingar förra gången och vi kunde först inte fatta om hon hade tvillingar nu också enligt journalen eller ej. Man hade inte gjort någon "scan". Men om jag får säga mitt så efter att ha känt på den magen och sett ett huvud på väg ut, så fanns där i alla fall mer än en bebis i magen på den mamman. Tyvärr fick jag gå innan de tagit sig ut, kanske tur då hon nog skulle bli tvungen att klippas eller spricka så pass att jag inte ens vill tänka på det.
Väl ute och på väg mot en taxi in till stan för att ta måtten till min och Kiwi's gomeser till Doreen's introduction, så ringer Cece och meddelar att jag kan åka hem istället, vi tar det på fredag eller lördag. Tydligen så hade Precious kusin, som skulle ta måtten så fullt upp i butiken att hon inte kunde springa ifrån och hämta mig och de trodde inte att det skulle vara så lätt för mig att hitta dit själv och att ta mig dit helt själv. Snällt. Jag är inte jätte pep på att irra runt i Kampala. Så jag köpte två gröna paprikor - 3kr, en avokado - 1,5kr, en hög små bananer - 6kr och en vattenmelon - 12kr. Helt ok.
Nu är jag hemma och surar över att min mobil inte vill ta emot sms från 3. Men lite glad för att vi har ström och jag har fått en del svar om gorillor, safari och rafting. Allt verkar möjligt. Det handlar bara om kostnaderna nu känns det som.
Puss på er, imon blir det tillbaka till de små mammorna och barnen och en simtur på em mest troligen. Kanske rentav bio på kvällen. Och där fick jag för att jag var glad över strömmen, den gick.
Pusssss
Kommentarer
Trackback
